Igår när jag var med ida så började vi prata om framtiden och den kan man prata hur länge som hellst om.Ändå är det den vi vet minst om och det skrämmer mig nått så fruktansvärt.Jag menar vem vet vad jag gör om 4år? 4år är inte en lågn tid ändå kommer mitt liv vara så olikt det är nu tror jag iaf.Förhoppningsvis har jag listat ut vad jag vill göra med livet, kanske börjat plugga, flyttat till en annan stad och blivit indragen i vuxen livet.Usch tänk att betala räkningar och sånt där tråkigt, jag vill verkligen inte blir gammal.Ändå kan jag inte låta bli att längta tänktänktänk så bra det kan bli men tänktänktänk om det bli dåligt.Hur blir det med alla mina älskade vänner?Kommer jag känna dom, har vi kontakt eller är dom helt ute ur bilden.Så får det inte bli!.Nej det här kan jag skriva en bok om men det vill nog ingen läsa så nu slutar jag.Med en klump blandat med fjärilar i magen ska jag göra det bästa av situationen.Tänka på nuet och ta vara på stunden!

Än så länge får ni njuta av en bil på ida och mig